Jobbfilosofi
Utan att vara särskilt filosofisk tror jag att det ligger i levandets väsen att ta väldigt mycket för givet. Och det underlättar alldeles säkert tillvaron på många sätt. Tänk vad besvärligt det skulle vara att behöva ifrågasätta allt och alla man möter en dag! Det skulle inte fungera.
Och hur kul skulle det vara om man hela tiden går och tänker på döden, att man snart kommer att bita av en plomb och behöva rotfylla, att det är för mycket månad kvar när den magra löningen är slut, eller att den attans handbromsen på bilen behöver renoveras för tusenlappar när sådana inte finns så många av!
Det finns ingen anledning att ta ut sorger i förskott. Men kanske man själv får hejda sig lite och inte klaga allt för mycket om tån råkar värka en anings aning när man vaknar på morgonen, eller att diskmaskinen lagt ner verksamheten för gott!
Därför vill jag tala om att jag har ett riktigt bra jobb. Jag skulle kunna skriva om något annat, men jag väljer jobbet eftersom det är viktigt för kropp och själ.
Jag har trevliga arbetskamrater, en viktig uppgift att fullgöra och den fullgörs i ändamålsenliga lokaler. Jag kommer till jobbet kring åtta, stämplar in och går rask till mitt arbetsrum. Ibland åker jag hiss eftersom min arbetsplats är belägen på femte våningen. Om jag träffar på chefen, bugar jag korrekt eftersom artighet är en dygd! Jag har funderat på att niga för att bejaka min kvinnliga sida – men det tar emot eftersom jag också är aningen konservativ i min personliga läggning (men bara lite och på en synnerligen positivt sätt)!
Jag växlar några ord med mina kollegor. Därefter sätter jag mig vid skrivbordet och tar fram mina papper. Min huvudsakliga arbetsuppgift är att vända dessa papper, stämpla och därefter arkivera. Ibland stämplar jag först och vänder sen. I 99 fall av 100 är det sista arbetsmomentet arkivering.
Kring nio fikar jag och mina arbetskamrater, själv tar jag oftast kaffe med lite mjölk i. Vi stojar och glammar och klagar på chefen. Ibland fikar vi längre än vi får. Om chefen då kommer och genom mörka blickar gör gällande att vi suttit för länge, går vi med ett leende på läpparna, raskt iväg och jobbar. I varierande grad är vi ögontjänare - men på ett förtjänstfullt och konstruktivt sätt.
Kring tolv är det lunch och vi fikar även på eftermiddagen, kring halvtre. Sedan är det blåjobba till kvart i fem, då det är dags att snygga till på skrivbordet, klä på sig ytterkläderna, stämpla ut, sätta sig i bilen och åka hem. Medbärande en känsla av att ha utfört en viktig arbetsuppgift.
Därför vill jag tala om att jag har ett riktigt bra jobb. Jag skulle kunna skriva om något annat, men jag väljer jobbet eftersom det är viktigt för kropp och själ.
Jag har trevliga arbetskamrater, en viktig uppgift att fullgöra och den fullgörs i ändamålsenliga lokaler. Jag kommer till jobbet kring åtta, stämplar in och går rask till mitt arbetsrum. Ibland åker jag hiss eftersom min arbetsplats är belägen på femte våningen. Om jag träffar på chefen, bugar jag korrekt eftersom artighet är en dygd! Jag har funderat på att niga för att bejaka min kvinnliga sida – men det tar emot eftersom jag också är aningen konservativ i min personliga läggning (men bara lite och på en synnerligen positivt sätt)!
Jag växlar några ord med mina kollegor. Därefter sätter jag mig vid skrivbordet och tar fram mina papper. Min huvudsakliga arbetsuppgift är att vända dessa papper, stämpla och därefter arkivera. Ibland stämplar jag först och vänder sen. I 99 fall av 100 är det sista arbetsmomentet arkivering.
Kring nio fikar jag och mina arbetskamrater, själv tar jag oftast kaffe med lite mjölk i. Vi stojar och glammar och klagar på chefen. Ibland fikar vi längre än vi får. Om chefen då kommer och genom mörka blickar gör gällande att vi suttit för länge, går vi med ett leende på läpparna, raskt iväg och jobbar. I varierande grad är vi ögontjänare - men på ett förtjänstfullt och konstruktivt sätt.
Kring tolv är det lunch och vi fikar även på eftermiddagen, kring halvtre. Sedan är det blåjobba till kvart i fem, då det är dags att snygga till på skrivbordet, klä på sig ytterkläderna, stämpla ut, sätta sig i bilen och åka hem. Medbärande en känsla av att ha utfört en viktig arbetsuppgift.
Kommentarer
Trackback