Bulle och limpa
Min tanke var att skriva om dialekter som är en företeelse som ligger mig varmt om hjärtat. Tyvärr hamnar jag i tidsnöd genom att en närstående person - f.ö. samma person som med hot om milt våld förde undertecknad till ett snöigt Bergsåker i lördags - ville låna mitt feta bredband för att testa en webkamera. Man vill ju ligga i framkant inom det tekniska området - även om min fattningsförmåga är begränsad!
Inlägget om dialekter får anstå till en annan dag, men helt kan jag inte släppa frågan, även om den kanske glider över till slang, som möjligen är en variant av dialekt.
För några år sedan satt jag och Mats - även han norrlänning - och några andra och glammade, tror det vara på Idungatan, kanske Frejgatan. Han berättade då med glädje om en händelse när ett glatt gäng, efter en förfest skulle dra vidare. Och nån fick i uppdrag att fixa en bulle! Det är ju inte så kul i sig - men det blev ju lite muntrare när en i festgänget - säkert norrlänning - inte fattade innebörden av denna speciella bulle. Man ska helst inte ha roligt på andras bekostnad - men det blev rätt kul.
När Osbourne och jag är ute nån gång - det är väldigt sällan, men kul när det händer - kan han säga på småtimmarna, d.v.s. ungefär vid elva, typ tolv! Nu är det dags att dra vidare.
Vi beställer en limpa, säger han!
Nej, säger jag - vi tar en bulle i stället!
En lustighet blir ju roligare om den upprepas enligt visst mönster, men bara till en viss gräns, därefter är det inte särskilt kul, snarare pinsamt, gränsen är hårfin!
Ur led är tiden och tiden lär nog tyvärr släta ut dialekterna ytterligare.
Inlägget om dialekter får anstå till en annan dag, men helt kan jag inte släppa frågan, även om den kanske glider över till slang, som möjligen är en variant av dialekt.
För några år sedan satt jag och Mats - även han norrlänning - och några andra och glammade, tror det vara på Idungatan, kanske Frejgatan. Han berättade då med glädje om en händelse när ett glatt gäng, efter en förfest skulle dra vidare. Och nån fick i uppdrag att fixa en bulle! Det är ju inte så kul i sig - men det blev ju lite muntrare när en i festgänget - säkert norrlänning - inte fattade innebörden av denna speciella bulle. Man ska helst inte ha roligt på andras bekostnad - men det blev rätt kul.
När Osbourne och jag är ute nån gång - det är väldigt sällan, men kul när det händer - kan han säga på småtimmarna, d.v.s. ungefär vid elva, typ tolv! Nu är det dags att dra vidare.
Vi beställer en limpa, säger han!
Nej, säger jag - vi tar en bulle i stället!
En lustighet blir ju roligare om den upprepas enligt visst mönster, men bara till en viss gräns, därefter är det inte särskilt kul, snarare pinsamt, gränsen är hårfin!
Ur led är tiden och tiden lär nog tyvärr släta ut dialekterna ytterligare.
Kommentarer
Trackback