Bergsåker och snö
Det är söndagkväll och allt är lugnt. Elin Sigvardsson, Anna Ternheim och John Holm (ikonen från 70-talet), hjälper till att skapa inspiration för dagens inlägg. På tal om något helt annat, jag vet inte vad det beror på - men så fort jag hör Slide med Goo Goo Doll får jag energi - fast det går över fort - men ändå! Mycket märkligt med musikens inverkan på kropp och själv!
Det är svårt att förbigå snön! En meter föll i det glada Hudik igår. Avsevärt mindre men ändå så gott som en halvmeter i Sundsvall. Funderade igår om jag skulle fega ner mig och skippa V75 tävlingarna på Bergsåker. Det snöar friskt kring elva, jag ringer till Tok-Hasse och frågar om han vill följa med! Han är fåordig - kanske beroende på att jag pratar för två.
Han förklarar sin livskris. Stadsbussarna la ner verksamheten i fredags eftermiddag och han fick traska hem i snöglopp från jobbet - vilket tog närmare en timme. Han lider fortfarande av denna veritabla skräckupplevelse. Men genom att tala vänligt med honom och ge uttryck för mycket förståelse (rent ut sagt empati) bestämmer han sig på stående fot att åter möta livet och var gör man lämpligast denna livs come back? Svaret är givet - Bergsåker.
Med hot om våld ordnar vi bilskjuts av närstående, till banan. Där trängs 2.100 själar. Trängs och trängs, det borde vara mångdubbelt fler besökare - men många ändå med tanke på vädret.
Vi pratar om livet, spelar bort våra hundringar, åker hem, äter spagetti och köttfärssås, tar en rejäl single malt (Balvenie - mild och fin, liten rökighet, tack Tok-Hasse) - och sammanfattar dagens vedermödar.
Ur led är tiden - och kusarna springer som dom vill.
PS. Någon annan - jag säger inte vem, har ställt i utsikt smakprov på den fina klassikern Ardbeg, men den får jag nog "se mig om i stjärnorna efter", och felet är helt mitt eget!
Det är svårt att förbigå snön! En meter föll i det glada Hudik igår. Avsevärt mindre men ändå så gott som en halvmeter i Sundsvall. Funderade igår om jag skulle fega ner mig och skippa V75 tävlingarna på Bergsåker. Det snöar friskt kring elva, jag ringer till Tok-Hasse och frågar om han vill följa med! Han är fåordig - kanske beroende på att jag pratar för två.
Han förklarar sin livskris. Stadsbussarna la ner verksamheten i fredags eftermiddag och han fick traska hem i snöglopp från jobbet - vilket tog närmare en timme. Han lider fortfarande av denna veritabla skräckupplevelse. Men genom att tala vänligt med honom och ge uttryck för mycket förståelse (rent ut sagt empati) bestämmer han sig på stående fot att åter möta livet och var gör man lämpligast denna livs come back? Svaret är givet - Bergsåker.
Med hot om våld ordnar vi bilskjuts av närstående, till banan. Där trängs 2.100 själar. Trängs och trängs, det borde vara mångdubbelt fler besökare - men många ändå med tanke på vädret.
Vi pratar om livet, spelar bort våra hundringar, åker hem, äter spagetti och köttfärssås, tar en rejäl single malt (Balvenie - mild och fin, liten rökighet, tack Tok-Hasse) - och sammanfattar dagens vedermödar.
Ur led är tiden - och kusarna springer som dom vill.
PS. Någon annan - jag säger inte vem, har ställt i utsikt smakprov på den fina klassikern Ardbeg, men den får jag nog "se mig om i stjärnorna efter", och felet är helt mitt eget!
Kommentarer
Trackback