latmasksamtal

Imorron är det 20 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata. Jag minns dagen som den vore igår. Ungarna skulle titta på barntv - morgonen efter, och klagade att det inte blev några barnprogram alls.

Jag gick förbi platsen för mordet, i förra veckan och tog även en sväng förbi hans gravsten. Det är alltid blommor där!

I februari 1986 förbyttes oskuld i skuld och oro, när det öppna samhället över en natt blev mer slutet med smärtsamma  insikter om sårbarhet, ingen fler statsminister som åker tunnelbana i rusningstrafik, fler och brutalare angrepp på personer och demokratier skulle följa, det visste vi inte då - de sista skälvande februaritimmarna 1986, många kommer  ihåg korsningen Sveavägen/Tunnelgatan och andra ser det ödesdigra klockslaget 23.21 som slutet på något och början till annat.

Berlinmuren skulle falla redan 1989, vem hade räknat med det,  och det kalla kriget mellan öst och väst övergå till konstant kylig bris från väst med  ökande fattigdom i öst,  och ny terrorbalans utan balans.  I Sverige kom hårda påfrestningar för vanligt folk när finans-  och bankkrisen slog till i början av 90-talet. Åren rullar på och även om det inte var bättre förr så var det enklare. Dom goda hade vita hattar och skurkarna svarta. Nu kan man inte längre längre bedöma ond och god - enbart på hattfärgen!

Ur led blev och är tiden.