latmasksamtal

Tyvärr reser jag inte så mycket i jobbet som jag gjorde förr. Men för ett par år sedan gjorde jag två vändor till Finland för att träffa branschfolk. Jag var i Helsingfors, Lovisa och Borgå.

Johan Ludvig Runebergs "hemstad" är ju - som alla vet - Borgå. Missade tyvärr besök på hans hemställe när jag snabbt gästspelade, men jag fick möjlighet till strövtåg i gamla stan,  cafébesök med bakelse och nybryggt kaffe, och besök i den gamla kyrkan givetvis. Borgå är väl värt ett besök. Runeberg födes 1804 i Jakobstad men sen blev det Borgå för hela slanten. Lovisa återkommer jag till i ett senare inlägg, där bl.a. en dyr  fortkörning gjorde ont i plånboken, men det blev bättre sen!

När man som jag gjorde - träffade människor i Finland - som jag inte träffat förr, måste man ju socialisera sig, försöka hitta något gemensamt att prata om. Det brukar funka av sig självt - på något sätt!

Mats och Inge - båda Finlandssvenskar - som var mina kontaktpersoner var båda kulturintresserade och allmänbildade. I samtal nämndes i förbigående - vid flera tillfällen - den folkkäre poeten Lars Huldénl Jag lade namnet på minnet. Därefter har jag läst en del i olika tidningsartiklar, och tänkt att det kan vara nåt - men mer har det inte blivit förrän idag. Den Finlandssvenska dialekten återkommer jag till när jag sett Fredriks Lindströms, Svenska dialektmysterier, när vår östra svenska, där avhandlats.

En söndagmorgon med Sundsvalls Tidning, te, smörgås, fil och till andra dukningen en rejäl stöpa snabbkaffe, men lite mjölk - typ latte, går inte av för hackor. Just denna vinstermorgon läser jag i sängen,  en välskriven och engagerad artikel skriven av Tom Söderman - om Lars Huldéns (f -26) liv.

När jag läser artikeln och sen kollar lite mer på nätet inser jag att Lars Huldén nog  tillhör de stora poeterna.

Vad sägs om detta mästerverk:

Länge var vi två
Nu är vi bara en

Det var en dikt han skrev när hans hustru nyss gått bort. Han är ensam kvar i tvåsamheten, det finns sorg som fångar oss i några få sparsmakade, väl sammansatt  ord. Kargt med mycket känsla!   

Ur led är tiden - och det enda man inte kommer undan är döden och skatterna, och riktigt bra poeter "känner" man (igen)!