Fredag med Janne Josefsson
Det är fredag. Inte direkt häftig fredag - eller friday i´m in love (the cure) typ, snarare en lättnad över att vårat skitärende i ett av kvällens Rapportinslag inte blev skandal. Tack - turen!
Annika har namnsdag. Jag bugar!
Drottning Elisbeth fyller 80 - jag bugar inte, men noterar!
Såg den s.k grävande journalisten Janne Josefsson på TV igår och blev beklämd. Han smög omkring och försökte göra sig större än han är, han hade ett retro på ett tio år gammalt reportage. Han verkade bara malplacerad i sin nya mysmiljö!
Under många år var Janne Josefsson en ikon, han lyckades skaka fram skandaler på löpande band, och det var inte svårt att ryckas med i hans framfart.
Bland annat gjorde han ett reportage för några år sedan, där han på sitt typiska svart/vita, skuldbeläggande sätt, berättade att det förekommit sexövergrepp mot en underårig flicka, i en frikyrkoförsamling, han lät göra gällande att det var sanktionerat av styrelsen i församlingen, kanske var det rent av pastorn själv som medverkat, och att man nu försökte tysta, och mörka skandalen!
Då gick man ju igång direkt, alla fördomar mot svartrockarna lyftes fram, jag kände avsmak mot sekt-beteendet och tänkte att det kan inte vara bra att vara religiöst utövande på det sätt som församlingen gjort (det var inte Knutby - utan långt före)!
Problemet var att Josefsson "glömde" att upplysa oss tittare om att det var en ung pojke, under 15 år som gjort sig skyldig till övergreppet. Det gör inte skadan mindre för flickan - men det hade varit bra för oss tittare att få bilden klar för oss. Det är möjligt att storyn kanske inte ha blivit lika bra då, kanske inte så intressant, då det inte var pastorn som var skyldig, utan unga som kanske behövde skyddas mot medias härjningar.
Man blir ju lite bekymrad över Josefsson ego och självbild. Enligt Aftonbladet uttrycker han en förvåning att så lite hänt i samhället trots många storstilade reportage och avslöjanden. Tror Josefsson att det blir förändringar genom att han elakt tittar in i kameran och berättar halvsanningar? Jubelidiot
Josefsson vill oftast vara större än storyn. Nu har han förpassat sig själv till trovärdighetens sophög, i gott sällskap med Aftonbladets Anders Gerdin och Expressens Otto Sjöberg.
Nu får han springa omkring och leka mysfarbror i TV hur mycket han vill. Vem bryr sig!
Annika har namnsdag. Jag bugar!
Drottning Elisbeth fyller 80 - jag bugar inte, men noterar!
Såg den s.k grävande journalisten Janne Josefsson på TV igår och blev beklämd. Han smög omkring och försökte göra sig större än han är, han hade ett retro på ett tio år gammalt reportage. Han verkade bara malplacerad i sin nya mysmiljö!
Under många år var Janne Josefsson en ikon, han lyckades skaka fram skandaler på löpande band, och det var inte svårt att ryckas med i hans framfart.
Bland annat gjorde han ett reportage för några år sedan, där han på sitt typiska svart/vita, skuldbeläggande sätt, berättade att det förekommit sexövergrepp mot en underårig flicka, i en frikyrkoförsamling, han lät göra gällande att det var sanktionerat av styrelsen i församlingen, kanske var det rent av pastorn själv som medverkat, och att man nu försökte tysta, och mörka skandalen!
Då gick man ju igång direkt, alla fördomar mot svartrockarna lyftes fram, jag kände avsmak mot sekt-beteendet och tänkte att det kan inte vara bra att vara religiöst utövande på det sätt som församlingen gjort (det var inte Knutby - utan långt före)!
Problemet var att Josefsson "glömde" att upplysa oss tittare om att det var en ung pojke, under 15 år som gjort sig skyldig till övergreppet. Det gör inte skadan mindre för flickan - men det hade varit bra för oss tittare att få bilden klar för oss. Det är möjligt att storyn kanske inte ha blivit lika bra då, kanske inte så intressant, då det inte var pastorn som var skyldig, utan unga som kanske behövde skyddas mot medias härjningar.
Man blir ju lite bekymrad över Josefsson ego och självbild. Enligt Aftonbladet uttrycker han en förvåning att så lite hänt i samhället trots många storstilade reportage och avslöjanden. Tror Josefsson att det blir förändringar genom att han elakt tittar in i kameran och berättar halvsanningar? Jubelidiot
Josefsson vill oftast vara större än storyn. Nu har han förpassat sig själv till trovärdighetens sophög, i gott sällskap med Aftonbladets Anders Gerdin och Expressens Otto Sjöberg.
Nu får han springa omkring och leka mysfarbror i TV hur mycket han vill. Vem bryr sig!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du har fullkomligt rätt om Josefsson. Jag tål inte se hans nuna längre. Han bestämmer sig för en tes och skyr inga medel för att bekräfta den.
Trackback