Mellan
Det blev märkvärdigt tyst om Migrationsverket. Allt fokus tycks ha hamnat på Tsunami-katastrofen och minnesstunder och annat - året efter!
Själv har jag svårt med av staten utlyst kollektiv sorg. Det kan vara svårt att sörja på befallning och sorgen har många ansikten. Jag inser och förstår att andra har andra behov. Kanske kan tröst och hjälp fås genom rådet för stöd och samordning av stöd till de som drabbades av flodvågskatastrofen, som leds av Kerstin Wigzell. Även hon tillsatt av Göran Persson. Vi har fått många nya myndigheter och råd under Göran Perssons ledning. Han verkar ha stor "släkt"!
Däremot har jag mycket svårt för den kampanj som nu förs mot Laila Freivalds. Enough is enough. Innan var hon en medelbra utrikesminister, och hon är inte sämre nu - än innan. Låt människan få en chans. Vad hon än gör blir det fel! Att vara med funkar inte - att inte vara med funkar inte heller!
Ansvaret för debaclet ligger helt på Göran Persson och de matkstrukturer - koncentration av makt, och svågerpolitik han under många år hängett sig åt.
Under hela 2000-talet har Göran Persson varit - och är i ökande grad - en olycka för Sverige. Utspelet på annandagen att det visst fanns en krisorganisation (som visserligen inte fungerade - men ändå - typ) och att han minsann som statsminister måste få vara ledig ibland - även om han alltid jobbar, väcker ju inte omedelbar sympati!
Som normgivare och symbol skickar han alldeles fel signaler till medborgarna, och särskilt de anställda i stat, kommuner och landsting. Hur blir det i den offentliga världen om högre och medelhöga chefer härmar Perssons beteenden. Lite orolig kan man nog bli!
Opersonliga Perssons - som det får uppfattas av omvärlden/mig - maktfullkomlighet (ovilja att ta ansvar, alternativt skylla på andra eller ovilja att ta befälet när det behövs) har också - inbillar jag mig fast det har jag inget som helst belägg för - spillt över på den privata sfären där berikandet kring de där belägna köttgrytorna, under senare år har antagit astronomiska mått! Jag nöjer mig med att konstatera att privata näringslivets excesser i bonusberikanden har tillkommit under Perssons tid som finans- och statsminister.
Tok gör som tok säger!
Själv har jag svårt med av staten utlyst kollektiv sorg. Det kan vara svårt att sörja på befallning och sorgen har många ansikten. Jag inser och förstår att andra har andra behov. Kanske kan tröst och hjälp fås genom rådet för stöd och samordning av stöd till de som drabbades av flodvågskatastrofen, som leds av Kerstin Wigzell. Även hon tillsatt av Göran Persson. Vi har fått många nya myndigheter och råd under Göran Perssons ledning. Han verkar ha stor "släkt"!
Däremot har jag mycket svårt för den kampanj som nu förs mot Laila Freivalds. Enough is enough. Innan var hon en medelbra utrikesminister, och hon är inte sämre nu - än innan. Låt människan få en chans. Vad hon än gör blir det fel! Att vara med funkar inte - att inte vara med funkar inte heller!
Ansvaret för debaclet ligger helt på Göran Persson och de matkstrukturer - koncentration av makt, och svågerpolitik han under många år hängett sig åt.
Under hela 2000-talet har Göran Persson varit - och är i ökande grad - en olycka för Sverige. Utspelet på annandagen att det visst fanns en krisorganisation (som visserligen inte fungerade - men ändå - typ) och att han minsann som statsminister måste få vara ledig ibland - även om han alltid jobbar, väcker ju inte omedelbar sympati!
Som normgivare och symbol skickar han alldeles fel signaler till medborgarna, och särskilt de anställda i stat, kommuner och landsting. Hur blir det i den offentliga världen om högre och medelhöga chefer härmar Perssons beteenden. Lite orolig kan man nog bli!
Opersonliga Perssons - som det får uppfattas av omvärlden/mig - maktfullkomlighet (ovilja att ta ansvar, alternativt skylla på andra eller ovilja att ta befälet när det behövs) har också - inbillar jag mig fast det har jag inget som helst belägg för - spillt över på den privata sfären där berikandet kring de där belägna köttgrytorna, under senare år har antagit astronomiska mått! Jag nöjer mig med att konstatera att privata näringslivets excesser i bonusberikanden har tillkommit under Perssons tid som finans- och statsminister.
Tok gör som tok säger!
Kommentarer
Trackback