Fylla och Alkoholbesvär
Idag har jag varit på utbildning i Härnösand. I anslutning till lunchen, nära arbetet, träffar jag och mina kollegor på en person, som är påtagligt berusad. Jag kan nämna att det inte är någon arbetskamrat.
Vi brukar stöta på varandra i olika sammanhang, men sedan jag började mitt vikariat den 1 februari, har vi knappt setts. Som sagt personen var påtagligt packad, redan vid lunchtid och såg nedgången ut.
Jag frågade några av mina kollegor vad som hänt och om någon pratat med vederbörande, eftersom det var så tydligt att dagens fylla inte var någon engångsföreteelse. Som jag uppfattar saken har ingen pratat med personen ifråga.
I någon mening uppstår ett etiskt moraliskt dilemma. Ska man, kan man - klampa in i andra människors liv, hur som helst och fråga, även om man har dom allra ädlaste motiv - medmänsklighet.
Hur tar man, i så fall de första bräckliga stegen för att komma igång med detta svåra samtal?
Det här är inget lätt problem som du redan har förstått. Det mest ärliga är att ta ett samtal med den personen. Känner du inte för att prata själv ta en annan person med dig också. Kanske den personen som nu verkar ha problem...inget hellre vill än att prata. Vill den inte det så lär ni få veta det och då är det så. Men då har du
i alla fall gjort ett försök.
För många herrans år sedan, jag var 19 år, hade vi en man på kontoret som gick och "tutade" hela dagarna. Då var jag för ung för att våga. Men vad jag tyckte synd om den mannen. Om han blev av med sitt spritmissbruk vet jag inte...för jag slutade på den arbetsplatsen efter fem år. Nu finns han inte längre med oss här på jordevandringen.
Jag har varken utbildning eller erfarenhet av professionella samtal om dylika problem. Men jag reagerar spontant på det du skriver, och tänker på hur jag skulle göra i en sådan situation, som medmänniska alltså. Jag skulle gå fram till personen och säga, något i stil med, "Jag förstår att du inte mår så bra. Hur är det egentligen?" Detta förutsatt att jag känner personen lite grann. Kanske jag skulle börja med att be om ursäkt för att jag lägger mig i. Men jag skulle i alla fall inte undvika att möta/tala med personen. Jag tror man måste göra det som känns naturligt, och det här sättet skulle kännas naturligt för just mig.