latmasksamtal

Idag har det varit en dag som bara blev, inte direkt eljest och så snarare, rullade det bara på. I princip har jag jobbat hela dan, kanske gratis- men så illa kan det väl ändå inte vara, jag huskes i hela kroppen vid blotta tanken!

Vi har träffat en konsult ibland, det är dom dagarna jag allvarligt  överväger att byta arbetsinriktning, och ett steg i den riktningen är nog placeringen i nya organisationen, inget ont som inte har något gott med sig!

Enligt konsulten ska vi vara snälla med varandra, och fråga med vänlig röst - om man uppfattat saken på ett visst/rätt sätt, innan man tar fram gummiklubban och drämmer till - och det låter väl vettigt och rimligt. Vidare ska vi säga

• Vem äger frågan?

Och det är konsulttugg, när det är som sämst, egentligen bara spel för gallerierna. När det är bekymmer, och det är det ofta i min värld, då vill ingen äga frågan, alla flyr för sitt liv, för att slippa bli belastad med något negativt, som sen kan landa på en själv - helt enkelt bli sittande med Svarte Petter. Konsulten vill nog att vi ska prata mer om själva arbetsprocessen och mindre om vad vi ska göra och hur. Själv har jag helt motsatt uppfattning d.v.s. jag vill sätta mer  fokus på resultaten (göra, istf för att hur länge som helst älta vad vi borde göra). Jag står mig slätt i diskussionen. Det gäller att verka aktiv!

Vid ett tillfälle sa jag till konsulten - som jag trodde i förtroende - att koncepetet liknade  Kejsarens nya kläder. Då blev konsulten ledsen och skvallrade hos min chef, som också blev ledsen och tyckte att jag borde se möjligheterna i stället för hindren. Då sa jag att det gör jag alltid, men stolligheter blir ju inte bättre, mer rätt  bara för att dom upprepas. Då blev det  tryckt stämning. Jag kanske inte bort vara så frimodig, kanske varit diskretare och flutit med, det inser jag, men det var kul att säga "min sanning"!



Vi har fyra fjärrkontroller, jag tycker att det är tre för många. Den femte tingesten är en bärbar telefon, om nån undrar! Fin duk - eller hur,  jag är osäker på om det är min mamma, eller M:s mamma som virkat den. Det visade sig senare att den är inköpt på Loppis i Umeå.

Dagen började inte bra, redan vid ett-tiden i natt skred jag ur sovrummet för att lägga mig på soffan för att snörvla, hosta och snora. Förkylningen angrep på bred front. Jag ville bespara M, eftersom hon skulle till Umeå tidigt idag, vilka idioter är det som lägger utbildning på fredagar, 30 mil bort, hon är inte hemma förrän nio. det är 08-perspektiv på detta, men tyvärr saknar vi t-bana mellan Sundsvall och Umeå, meddelas bara på detta sätt. Hon ville inte åka tror jag, hon ville helst vara hemma och gosa med mig, säger en som saknar tillräcklig självinsikt.



Vi handlar fortfarande som vi har barn i huset, mjölk och fil i mångfald. Vad som däremot är mindre vanligt är en flaska Millers geunine draft (33 cl till det famösa överpriset 13.20 kr på Bolaget)!  Läsaren med falkögon ser att det i bildens vänstra nederkant finns nyrensade räkor. Om inte M är alltför klen och åksjuk när hon kommer, ska hon få räkmackor och en specialdesignad white russian, gjord med mycket kärlek. 

När jag och JC var över till USA på en datamässa 1995 (vi hade väldigt kul och vi var också med när Bill Gates för första gången presenterade Window -95, som var en sensation). Det blev det också lite fritid och jag tyckte att Millers smakade bäst bland de förhållandevis ljusa och tunna ölsorterna som finns på andra sidan pölen. Och jag ändrar ju, som bekant - inte uppfattning i första taget.

I slutet av februari bär det av igen. Till detta äventyr återkommer jag!