latmasksamtal

Jag är hemma igen. Simba satt i fönstret och kollade när jag kom. Sedan lade han sig, efter en stund bekvämt tillrätta i en av de färgmatchade stolarna och kurrade av hjärtats lust.

Jag tror jag sagt det förr, varje gång - eller i vart fall väldigt ofta - funderar jag allvarligt på att byta arbetsinriktning när vi träffas i denna arbetskonstellation, som nu mötts i Söråker. På något sätt  ser jag världen på ett sätt, och flera av mina kollegor ser den på ett annat - och aldrig mötas världsbilderna på ett rimligt sätt! Ack ja!



För några veckor sedan kom jag med tåget 20.49 till Sundsvalls central. Det hade varit en lång dag. Jag var rejält trött och ville snabbt hem för att gosa med katten och klappa M, eller var det tvärtom, jag minns inte så noga! Hem snabbt ville jag också för att se andra halvlek i en toppmatch i fotbollsallsvenskan som sändes i Canal +.

Många ville hem snabbt, och de drogs som av en magnet till Centralplan framför stationshuset för att hoppa in i   väntande taxi! Ett par taxibilar fanns där, när vi anslöt som på ett pärlband. Folksamlingen minskade något, men efter en stund var det fortfarande 25-30 människor kvar - men inga taxibilar.

Det var rätt fascinerande att se den gruppdynamik som började utspelas i den informella grupp som hastigt bildats p.g.a. tillfälligheternas spel. Några personer började genast samarbete och utredde möjligheterna att t.ex. dela taxi (om det funnits någon - eller skulle komma), några kastade sig på telefon, några var förbannade och andra loja. De olika mänskliga uttrycksmedlen var förvånansvärt många och olika.

När det väl kom en taxi, trängde sig några fram, för att komma iväg snabbt - utan hänsyn till havande kvinnor, och barnfamiljer. Djungelns lag började råda. Här fanns mängder av stoff för dramatikerna Pinter och Norén - jag lovar. Jag höll mig förvånansvärt lugn - min utsatta belägenhet till trots.

Efter 26 långa minuter kommer äntligen min taxi,  och jag hoppar in!

To be continued!