latmasksamtal

Idag har jag handlat på OBS i Bydalen. Om jag ska köpa fler än åtta artiklar (egentligen fem) behöver jag lapp. Minnet är ju inte direkt på topp - om jag säger så!

Vanligtvis skriver M en sådan lapp, om hon inte själv hänger med. Även om jag har lapp är risken påtaglig att jag ska glömma köpa allt jag ska!

Idag kände jag mig stark när jag åkte. Jag kommer i god ordning till varuhuset, löser ut en vagn med en femkrona, skrider med värdiga steg in i butiken, kvitterar ut min registreringsapparat för express-handling!

Sen handlar jag och åker hem. När jag ska köra in bilen i garaget inser jag att jag glömt köpa en sak. I den uppkomna situationen finns i huvudsak två handlingsalternativ. Att åka tillbaka för att komplettera inköpet, eller att låtsas som det regnar och eftersom det regnat idag valde jag senare alternativet.

Det gäller också att förstöra bevisen, när jag kollar inköpslappen ser jag att den artikel som saknas, lägligt är placerad som sista post på lappen. Blixtsnabbt  kommer jag på - vad jag tyckte då - var den geniala lösningen på problemet, jag raderar helt enkelt bort posten  från den med blyerts skrivna lappen. Vän av ordning anar urkundsförfalskning som brottsrubricering.

Jag lämnar varorna och efter 53 sekunder kommer den givna frågan från M, som nu upptäckt att det saknas något. Ja säger jag, jag tror jag köpt allt. Det gäller att börja  försiktigt, helt enkelt gjuta olja på vågorna!  Men det saknas ju - säger M och ber mig titta på lappen. Jag tror jag slängt den, säger jag. M fortsätter - jag vet väl vad jag skrev.  Men nu är det som det är, säger jag!

M vill ha sista ordet, och hävdar igen att jag misskött mitt handlingsuppdrag. Jag söker fram lappen och visar den för M.

M läser -  och ser förvånad ut!



Fortsättning kanske följer!