latmasksamtal

I går kväll kollade jag Allsång på Skansen på TV:n  - eller är det all sång? Sär skrivningarna vill gärna dröja kvar, av någon anledning.  Någon rynkar kanske på näsan åt denna kulturyttring som kanske inte anses tillräckligt fin för kultureliten! Men varför tycka så!  Anders Lundin är helt okej, och programmet en stunds vila från TV-intrycken av bomber i Bombay,  och/eller Israels veritabla blodbad på kvinnor och barn på Gaza-remsan.  Håkan Hellström gjorde en slät figur igår, verkligen kass. Några bra låtar har han i alla fall skrivit.

Förra tisdagen var jag och M på Skansen för att vimla lite bland all nobless. Det var hett, mycket folk och kul i största allmänhet, Om Carola kan man säkert ha synpunkter - några hästar verkar saknas i stallet - men häftig pipa har hon.

För den som undrar varför "samma bild" kommer tillbaka hela tiden, så ber jag bara att få hänvisa till filmen Smoke (Wang 1995) om en händelser i och kring en tobaksaffär på Brooklyn, med  bla. Harvey Keitel och William Hurt.



I går avnjöt vi en klassiker, en kulinarisk läckerhet som i vardags lag hmmmm....kallas varm korv och mos (pulver)! Om denna festmåltid återkommer jag i ett senare inlägg - om jag inte tappar tråden!

Hur gick det nu med tågresan?

I Söderhamn är vi, som sagt  23 minuter sena, och det är inte möjligt att köra in någon ytterligare tid, möjligen någon minut, säger den luttrade tågmästaren. Vi kan inte gör annat än att åka med - resan går som på räls! Tågmästaren kunde också meddela att SJ inte skulle betala eventuell taxi till Nyköping. För ett sånt åtagande krävs minst 60 minuters försening på en tvåtimmarsresa, och så sena skulle vi sannolikt inte bli

I Gävle är vi 20 minuter sena och då väcks hoppet till liv, kanske ändå. I Uppsala är tåget 21 minuter sent och på Arlanda 22. Det kanske går ändå, tänker vi, hoppet gror!

 

Tyvärr följer nya motgångar. Att komma in på Stockholms central brukar vara problem, även i vanliga fall, ofta får man stå i höjd med Karlberg 5-10 minuter för att därefter i maklig takt rulla in på spår 4 eller 8. Så även, delvis -  denna gång. Tåget glider med minsta möjliga rullfart in på spårområdet. Det var stressande sakta, men vad göra.! Sekunder och minuter rusar fram och äntligen  - 08.57 står vi på spår 12, i höjd med centralhallen, inte ens ordinarie spår, som skulle ge ett par hundra meters kortare löptid, och ett antal färre sekunder -  till bussterminalen.

Jag säger till M. Jag springer före upp mot bussterminalen för att se om vi hinner, egentligen mest för att konstatera att vi inte hann, och hon lovar ila efter, hon säger att hon vet vart. I detta läge är graden optimism låg, mycket låg!

Sagt och gjort. Jag drar iväg som en medelålders raket på krumma ben. 09.01 är jag vid gate 23, där flygbussen till  Skavsta ska finnas, och då konfronteras jag/vi med nästa bekymmer - luftslussarna. Jag står inne och vill ut till gaten men dörrarna öppnas inte. En flygbuss åker sakta iväg.

Kört - tänker jag! Helvetes jävlar mm! Så nära men ändå så långt borta!

Fortsättning följer.