latmasksamtal

Idag har jag varit social 2-3 ggr, jag har träffat syster, varit till mamma, med julblommma, mellan två möten! Alltid något - sa han/hon som såg Säffle

Nu brinner det i tomtetarmen hos M. Luciatåget är redan framme, och snart ska tomteparaden ställas ut, i all sin prakt. Vi börjar med en välkomnande vit diskret kyrka, i entrén för alla sekulariserade agnostiker!



På tal om dödsskjutningarna i när och fjärran, senast i Omaha - Nebraska, där jag f.ö. varit, som hastigast. Det lär finnas mer kor än människor i Nebraska, och även Bruce 1982, musik alltså!

Kanske man - trots allt - borde överväga att begränsa tillgången till vapen, för kreti och pleti. Det låter kanske enkelt och det löser väl inte hela problemet med sociala problem och utanförskap, men kanske någon virrhjärna, i alla inte ges förutsättningar att sabba för oskyldiga, genom spektakulära dödsskjutningar.

Tråkigt nog kanske inte vapentillverkarna tjänar lika mycket pengar då, men det kanske vi kan leva och/eller dö med. Hoppas vapenlakejen och mutkolven George W också kan det!

Igår kväll kändes det lite beige. Jag gick i säng före M. Det är ovanligt. Efter en medelhård natt, vaknar jag till slut, kvart i sex, ungefär som vanligt med frossa, inte direkt björnfrossa, men nåt ditåt.

Alla vet ju att när en man har frossa, då är det akut. Jag ställde in mina möten och gick tillbaka i säng. M var tröttare än trött, men hon gick punktligt iväg till jobbet, där finns det tåga!

Alla som någon gång varit sjuk, någon enstaka dag, brukar vanligtvis inte göra om det i onödan. Det är dyrt som attan att tappa ett par dagslöner. Jag får försöka lösa ersättningsfrågan, med min arbetsgivare på bästa sätt. Jag tycker själv - att jag i vart fall, delvis jobbat, under eftermiddagen. Så att säga - spontanjobbat.

Idag hörde jag ett ord, jag inte hört på länge. Ordet är indolent.

Jag hyr en parkering på jobbet. Nu har fastigheten bytt ägare och innan bläcket torkat på köpekontraktet hamnar jag i Inkassoföretagens våld. Här går det undan.

En helt annan sak. Min syster och hennes man har hund, närmare bestämt en boxer. Hon är jättehärlig, en riktigt kul och mysig typ. Hon rör sig värdigt, lojt i tillvaron. Hon gillar att sova, gärna i familjens centrum.



Jag hyr alltså en parkeringsplats på jobbet. En dag i förra veckan, får jag en räkning från ett företag som jag inte närmare känner till, jag öppnar kuvertet och finner en anmaning att skyndsamt betala förfallen skuld, plus ett tillägg på 200%. På något sätt uppfattar jag brevet som en fientlig handling, eftersom jag haft parkeringen i över tio år, och alltid betalat. Skit samma, det är bara att betala och se glad ut. Sagt och gjort. Sen skriver jag mail till företaget och undrar vad som föranleder denna hotfulla brevväxling. Jag får mail tillbaka och telefonsamtal, och besked om att jag - som den goda kund jag är - redan betalat ursprungsfakturan, och att jag ska få tillbaka mina pengar.

Jag tänker inte mer på saken, sen får jag ett brev till, nu från ett annat Inkassoföretag, som vill ha betalt, för samma upplupna skuld. Jag ringer till företaget och undrar vad som föranleder denn besynnerliga brevväxling. Ganska snart backar även denna marknadsekonomins varböld, och hävdar att misstag blivit begånget. Ej heller denna gång erhålls någon ursäkt och/eller antydan om beklagande av det inträffade.

Det verkar som Inkassoföretagen är snabba med avtryckarfingret, knappast indolenta - i sin s.k. yrkesutövning. Jag säger bara på ren svenska - don´t mess with me, scumbags!

Julbocken har tagit post, jämte katten vid ingången. Nu är det inte långt kvar.

Det var taskigt mot Idol-Andreas att ge honom en sån kass låt, i fredags. Han var totalt chanslös. Tjejerna fick smörlåtar, och han fick nåt i halvtakt, omöjlig att göra något med! Det finns ingen rätt visa (notera sär skrivningen), inte ens i showbiz (ironi). Amanda, fick en gammal Leonard Cohen låt, på sin lott - Hallelujah. Det gjorde hon bra!

Leonard Cohen, hörde jag första gången kring 1969. I omgångar har han hängt med, genom åren. En av hans senare låtar är Closing time, den gillar jag också, och även den äldre, famous blue raincoat!



Juha Valjakkala släpps ut, från kåken, 2008 - 20 år efter Åmselse. Hårt för offrens släkt, men vad göra! Hoppas han håller sig i Finland fortsättningsvis han har visserligen besöksförbud i Sverige - men det är ingen garanti. Vi har redan tillräckligt med bovar, mördare och banditer här redan!

Hörde ordet web-nomader, för första gången idag. Med det avses, personer, som sitter och jobbar, kanske på caféer, med en bärbar i sitt knä. Onekligen har antalet bärbara laptop ökat markant på senare år. Den stationära datorn, kanske sjunger på sista versen.

Idag är det första advent. Med tändstickan i högsta hugg, frågar jag M om vi ska vara normala! Eftersom hon drar på svaret, tolkar jag tystnaden som - att vi ska göra som vi brukar, det vill säga tänder ljusen som Bill, Bull och Måns. Vi fick inspiration för många år sedan, när Pelle Svanslös gick som julkalender på TV. Det har jag säker berättat tidigare. J1 och J2 var inte helt förtjusta i stolligheterna.

Måns är mycket roligare, än mesiga Pelle. Bill med kompis Bull är intellektuella giganter.



Idag är det varmare, kring tre plus under dagen, vilket gör att snön inte längre är så vit och fin, och den har också rasat ner från grenarna.



Det snöade rejält igår kväll.



M har bakat lussebullar och kokat knäck. J1 och I är här och J2 är i Örnsköldsvik, städar och har det bra, enligt nyss genomfört telefonsamtal.

Imorron är det första advent, och vi har tagit fram stjärnor och stakar. Vi behöver inte polera staken, om jag säger så!

M menar att bildens färger inte överensstämmer med verkligheten, och det kan jag hålla med om. Visserligen är jag färgdyslektiker, men jag skulle beteckna gardinernas riktiga färg, som mer åt det vinröda hållet.



Det här är min utsikt från TV-fåtöljen. Inte så illa va!



Traditionsenligt hänger jag upp istappsslingan, kring första advent. I är är jag tidigt ute, men det är tillåtet om man vill vara inne. Ljusslingan är inköpt på Clas Ohlson i Sundsvall.



Porslinskatten är dörrvakt!



Vi hann inte mer än få upp adventsgrejerna, innan ljusprakten spridit sig som en löpeld i radhusområdet. Vi var inte först, trots att även vi, tjuvade en dag. Kvinnorna (jag antar att det är könsrelaterat) har svårt att hålla sig. Nu ska grejerna upp, till varje pris - och det blir brådis. Den sociala kontrollen är verkligen intressant fenomen.

Det är bara att konstatera att snö börjar bli exotiskt, även på tundran, i Sundsvall. Vit snö utan toxiklogiska pålagringar - hoppas jag! Det är vinter i paradiset, Sundsvall alltså! Nu har jag fått med Sundsvall tre gånger redan, vilket är rekord.



Som M redan så impertinent påpekat har jag köpt en liten bärbar. Jag var ledig en halvdag och för att bemästra demonerna måste jag göra något, och det gjorde jag.

När M var borta på en uppskattad konferens, kände jag ett behov av att ta fram den docka (till en av de bärbara), som för något år sedan, medföljde utkvitterad dator, men inte velat använda förrän nu. Det visar sig nu, när jag kopplar in den att den ger större text på bildskärmen. Vilket är bra. Den observante läsaren, ser ett och annat stavfel, vilket enbart beror på dyslexi och skumögdhet!




När jag sökte dockan, hittade jag - av en händelse en väska till en bärbar, som jag skulle kunna använda som handbagage, till min beresta Samsonite kabinväska (ett av mina bästa köp - på senare år, helt perfekt för kortare utflykter, utan incheckning). Jag visste inte ens att jag hade den! Så uppdaterad är jag!



M är hemma igen - och säger att det är roligt att åka bort, men det känns bättre att komma hem. Jag förstår henne!

Det är fredag, oavsett om det blir Idol, På spåret eller House - vill jag bara skicka en fredagshälsning, med önskan om allt gott!

Det snöar. M är på konferens och jag har roat mig med att skriva rapport. Nu går ögona i kors och jag måste ögonaböj, lämna rapportsvenskan, och ägna mig åt roligar saker.

Hörde på P1, när jag åkte från jobbet att en individualterapeut hade synpunkter om mobbing på arbetsplatser, det är nog ett stort problem - tror jag. Trots att jag är en fin, enkel och okomplicerad person - har jag svårt för taftologi, eller heter det tautologi, att göra enkla saker mer komplicerade, än dom är, att upprepa. Törs man undra vad der är för skillnad mellan en individterapeut och en indvidualditto?

Plommonträdet i snöskrud.




Ingen lykta idag.



Ha det fortsatt gott ikväll, gott folk!

Anders Gerdin, Aftonbladets chefredaktör, de senaste tio åren ska avgå. Inte en dag för tidigt tycker jag.

Han har förvandlat Aftonbladet till en skittidning utan heder och ambitioner. Hedern tappade Aftonbladet defintivt 1999, när dom fejkade en naziaffär, med beställda foton utanför Alexandra Pascalidou och polistalesmannen Claes Cassels bostäder, och sen vägrade ta ansvar. Dom skyllde allt på en journalist. Ledningen visste inget. Löjligt!

Att inte Gerdin, som ansvarig utgivare fick fängelse för detta brott överstiger mitt förstånd.

Jag mötte Gerdin, på Arlanda för några år sedan, när han trängde sig in på toa, och jag var på väg ut. Jag ångrar att jag inte satt en armbåge i bröstet på honom, som ett diskret uttryck för läsarprotest. Jag kan endast skylla på min uppfostran - att protesten inte genomfördes.

Man skulle kanske kunna säga att Gerdin är en riktig gam - men man vill ju inte förtala oskyldiga fåglar!

Lyon - Barcelona slutade 2 - 2, men det är väl allmänt känt nu. Kollade matchen på TV.

Det är allt för sällan vi numera får bo på centralt belägna hotell, vid tjänsteresa till Stockholm. Denna gången blev, hotellet - Skandic Malmen vid Medborgarplatsen.

För många år sedan, kring 1992 - tror jag, bodde jag också här, då brann Katarina kyrka, ner den natten. Därefter har det väl varit lugnare nätter. Hoppas att den goda trenden fortsätter.

Jag tog en promenad, när jag kom ner ikväll, från Malmen, söderut på Götgatan, några kvarter, tog vänster vid Bondegatan, tog vänster igen vid Östgötagatan och sen vänster igen på Folkungagatan, tillbaka till hotellet och tänkte att jag kunde ta en öl innan fotbollen började 20.30.

Jag kliver in på Kvarnen på Tjärhovsgatan (nästan vid Malmen) för att ta "one for the road". Då visar det sig att man måste hänga av sig rocken i garderoben, innan man släpps in i utskänkningslokalen. först. Jag har väl aldrig hört på maken, att ta av sig rocken för att ta en öl. Knappast - aldrig, att jag skulle göra det, fråga M och Osborne, som har full koll på mitt utpräglade A-beteende..

På något sätt är julen roligare före, än efter. Snart ska stora tomteparaden fram på finrumsbordet, men först ska en uppsättning adventsstjärnor, ställas ut.

M planerar årets koncept - och det är tur det, om jag skulle få detta på min lott, skulle inte mycket bli gjort!



J1 och I kom in och fikade och berättade om sina Thailand-upplevelser, dom gjorde allt (och lite till) vad vi i förväg, såg som riskabla aktiviteter.

En nyfådd snygg sjal och väska till M, skymtar bland stjärnprakten.

Min spelinsats på 246 kr, gav 22 tillbaka, alltid något, förlusten stannade vid endast 224 kronor. Helt lott lös, blev  jag alltså inte. Ska jag dela vinsten med M, kan vi festa loss för 11 kr vardera

Lugn dag i övrigt. Det snöar lite lätt och det är några minusgrader. Det är dags att söka fram förra veckans papper, och köra dom i repris denna arbetsveckan.

Det är förvånande att det inte allmänt diskuteras att bakplåtpapper, även dom som köps på rulle är för små för normalstorleken plåt. M uppmärksamgjorde mig på problemet idag, när hon gick an som ett jehu i köket, och jag försökte slappa för hela slanten

Det måste vara ett tankefel att bakplåtpapper inte täcker hela plåtytan, menar M irriterat men på ett positivt och fint sätt, och jag är benägen att hålla med henne. Visserligen skulle man kunna använda två papper, eller klippa - men why!

För M´s skull, och indirekt min egen, för alla goda bullar och matbröds skull - hoppas vi på en snar ändring, varför inte genom en EU-resolution!



J1 och I är hemma igen, ett dygn sena, dom missade anslutningsflyget i Kiev, och fick övernatta där, sen hem via Prag. J2 och Je är i Umeå och jag och M är hemma.

Vi har ätit klassisk middagsmat idag - makaroner och korv, ketchup och mjölk. Gott!

Jag har aktivierat mitt konto hos ATG efter tre år, och lagt upp ett nytt på Svenskaspel. Ibland går det fort och ibland inte. 246 balubas har via nätet lagts i knät hos fru Fortuna. Förhoppning om vinst, är låg till medel.

Det är kanske vinterkänsla över denna bild. Tre friska minusgrader och vindstilla på väster i Sundsvall. Plommonträdet är beläget till vänster, men det behöver jag kanske inte upplysa om!

Lyktan är till för att vägleda alla som är på vift (i tillvaron).



Till alla trogna och otrogna läsare vill jag bara tillönska en fortsatt trevlig fredagskväll

Jag har vanligtvis ingen positiv inverkan på elektroniska prylar, det brukar oftast klatra, på något sätt. Dock inte ännu, med min nyfunna elektroniske vän, den lilla mansleksaken X30. Den trådlösa anslutningen funkar, tror jag på, avsett sätt. Kulthotellet Örnsköld hade riktigt bra hastighet på sitt bredband.

Jag har länge haft KB (Konstnärsbaren) på bevakningslista (för besök) - och det gjorde jag igår före kvalrysaren mot Lettland. Den var helt okej, men särskilt många konstnärer verkar den inte längre frekventeras av, möjligen kostnärer.

Det var den vanliga blandningen av juppis, nån advokat, förstod jag - och möjligen en och annan outsider, som jag.

Sverige håller oss på halster i EM.kvalet (fotboll), bara 1-1 i halvtid, mot Lettland.

Ett tag var jag inne på att åka ut till Råsunda, men jag tordes inte. Genom åren har jag bara sett förlustmatcher, och det funkar inte, eftersom jag till min uppsättning personliga defekter även kan lägga benägenhet för skrock! Jag ser inte positivt på t.ex. nycklar på bordet.

I övrigt har jag intet av vikt att rapportera.

Det är lite grådaskigt, november rain - ja så är det!

Nu funkar det trådlösa, till lillen, jag surfar på någon annans okrypterade nätverk. Det går sakta framåt, med teknikutveckligen.

Styrpinnen har jag fortfarande svårt för, säger en som av födsel och ohejdad vana gillar mus.

Jag hörde på radion att överåklagare Sven-Erik Alhem i Malmö inte gillar att man kastar bomber på åklagare, som gjorts i Trollhättan. Jag tycker att bombkastandet verkar vara en destruktiv hobby, för arbetskraftsreserven. Alhem menar vidare att man borde uppmärksamgöra problemet. Det låter onekligen mer märkvärdigt än att uppmärksamma och skydda sig mot företeelsen i fråga.

Hörde också på radion att en företrädare för Sveriges kommuner och landsting menade att när 40-talisterna börjar kräva sin del av samhällets resurser för hälso- och sjukvården, då kan inte landstingen ensam, själva klara detta. Jag har sympati för det språkliga krumsprånget ensam/själva.

J1 och I har hörts av från Thailand, efter en dryg vecka. Så var det med utställda löften om regelbunden kontakt. Dom är på Koh Samet, och åker till Bangkok imorron, tisdag. Dom mår bra - och det är huvudsaken. Att kommunicera regelbundet, verkar inte nödvändigt, i vart fall inte med föräldrar

M´s syrra är bättre, men fortfarande inskriven på sjukhus.

Idag har det varit hurvet, råkallt, ett par minusgrader.

Fotspåren tyder på att någon lämnat huset, och sedan återvänt, kanske med morgontidningen, som kommer bättre till sin rätt på helgerna än på vardagen. Sundsvalls Tidning är helt okej, även om det finns några tokliberaler som inte fattar nåt om samhällsutvecklingen, och det har dom det dåliga omdömet att berätta om också, på ledarsidan.



Igår och idag har M börjat förbereda julstädningen, det är lamphållare och skålar som ska diskas, och göras rent i köket, där ingen vanligtvis tittar.

Vi har ätit dillkött med kokt potatis, därefter blev det en av M´s specialiteter, blåbärskaka. Det glunkas om en Irish coffee senare, och det ser jag i så fall - positivt på! Jag tror, till och med - att vi har några droppar Irländsk whiskey i skåpet!

Den regelbundne läsaren förstår att jag givetvis betalade datorn i förskott - så att säga, köpte grisen i säcken. Det förhöjer ju glädjen, och ökar spänningen - på flera sätt.

Genom att köpa en billigare begagnad kan jag testa lite, med mina mycket begränsade kunskaper - det blir learning by doing, det är inte hela världen om det går snett då. Tiotusen är för dyr leksak, tre kan vi leva med, även M, som kan låna den, om hon är snäll.



Nåt helt annat. Om man träffar en bekant på stan, stannar och pratar om väder och vind, då står man vanligtvis på armlängds avstånd. Det är sällsynt att man konverserar tre meter ifrån varandra.

Det finns en liten grupp människor som inte har känsla för comfort zone, dom vill komma närmare än armlängden (varför vet jag inte). Det är ju uppenbart att, dom allra flesta tycker att det är lite besvärande att ha fejan bara en halvmeter från den man pratar med

Jag är förvånad, eller snarare förundrad över att dom inte känner av situationen och backar!

Jag har ett antal, om man så vill, defekter i min uppsättning av personliga egenskaper. Defekterna gör sig påminda på så sätt, att när jag fått något på hjärnan, så har jag svårt att släppa idéerna, även om dom är stolliga (fast stolliga är dom inte alltid)!

En längre tid har jag umgåtts med tanken på att köpa en liten bärbar (12-tums-skärm och med en vikt kring 1,5 kg) för att ha med på resa. I praktiken på tåget mellan Sundsvall och Stockholm.



Den enklaste saken i världen vore ju att gå till affären och köpa det man vill ha. Då uppstår nästa defekt eller kollision mellan olika intressen. I någon mening inser jag (trots allt) att jag inte behöver en en liten bärbar. I vart fall inte i prisintervallet mellan 8-10 tkr. Det är dyra leksaker. Då hamnar vi, fortare än kvickt på begagnatmarknaden.

Nu har jag i alla fall - under sträng sekretess - köpt en begagnad liten bärbar (IBMx30). Givetvis lever jag i förvissningen att mina tankar är okända för alla. Jag säger till M, att jag handlat på Tradera, och undrar om hon kan gissa, vad jag köpt?.

Hon svarar, utan att darra på manschetten - en liten bärbar, tolvtumsskärm under två kg, högst 3.000 kr.

Ska man skratta eller gråta! Kan man inte få behålla sin värdighet, på något sätt.